Yttre säkerhetskontroll av däck, belysning och sikt

Vid sommarväglag ska däcken på en vanlig personbil ha minst 1,6 millimeters mönsterdjup. Den siffran är en minimigräns, inte ett besked om att alla däck med samma värde fungerar likadant i varje situation. Förarens bedömning behöver även omfatta skador och ojämnt slitage. Ett uppmätt mönsterdjup ersätter inte den övriga däckkontrollen. Däcken är en av delarna du kan öva på i bilens säkerhetskontroll inför uppkörningen.

Använd en mätare som är avsedd för mönsterdjup och läs av slitbanans huvudmönster. Kontrollera flera ställen så att en djupare del inte döljer ett mer nedslitet område. Redovisa mätvärdet i millimeter i stället för att beskriva däcket som ganska bra. En uppskattning med blicken ger inte samma underlag för jämförelsen med minimikravet.

Under perioden 1 december–31 mars krävs vinterdäck eller likvärdig utrustning när vinterväglag råder. För en vanlig lätt personbil är minsta mönsterdjupet då 3 millimeter. Snö, is, snömodd eller frost på någon del av vägen räknas som vinterväglag. Det är därför inte tillräckligt att bara se efter om parkeringsplatsen där bilen står är bar.

Dubbfria vinterdäck för den lätta personbilen ska vara märkta med alptopp och snöflinga. Enbart beteckningen M+S räcker inte för dessa däck enligt de aktuella reglerna. Leta efter märkningen på däcket och förklara dess roll utan att blanda ihop den med mönsterdjupet. Rätt märkning gör inte ett alltför slitet däck godtagbart.

Dubbdäck är normalt tillåtna från 1 oktober till 15 april. Utanför perioden får de användas om vinterväglag råder eller befaras. En personbil får inte samtidigt ha både dubbade och odubbade däck. Vid kontrollen behöver du därför läsa uppsättningen som helhet och inte dra slutsatser från bara ett framhjul.

Om ett däck ser mer nedslitet ut på ena sidan ska den observationen beskrivas och bedömas vidare. Gissa inte den tekniska orsaken enbart från mönstret och dölj inte avvikelsen genom att bara ange ett godkänt mätvärde från en annan del. Kontrollen ska återge det däck du faktiskt har framför dig.

Inför uppkörningen är det användbart att kunna visa mätningen och förklara vilket väglag och vilken period som styr minimikravet. Då framgår varför ett visst tal används i bedömningen. Håll sommarkravet, vinterkravet och däckets vintermärkning åtskilda, eftersom de besvarar olika frågor om samma hjul.

Lufttrycket ska jämföras med bilens rekommendation för den aktuella däckdimensionen och belastningen. Uppgiften finns i bilens instruktioner eller på dess däcktrycksdekal. Ett tal från en annan bil är inte ett säkert riktvärde, även om hjulen ser ungefär lika stora ut. Ta fram rätt rekommendation innan du börjar mäta.

Tryckkontrollen ska normalt göras på kalla däck, vilket innebär att däcken har samma temperatur som omgivningen. Efter körning blir de varmare och trycket kan stiga. Släpp därför inte ut luft ur ett varmt däck enbart för att få ner värdet till rekommendationen för kalla däck. Då kan trycket i stället bli för lågt när däcket svalnar.

Mät med en lämplig tryckmätare och jämför avläsningen med det aktuella riktvärdet. Sätt tillbaka ventilhatten när kontroll eller justering är avslutad. Hatten skyddar ventilen mot smuts och ska inte lämnas bortglömd på marken. Om trycket återkommande avviker behöver orsaken undersökas i stället för att varje kontroll behandlas som ett fristående påfyllningsbehov.

Däcktrycksövervakning är ett hjälpmedel och ersätter inte vanlig kontroll och skötsel. En släckt varningssymbol bevisar inte att samtliga däck har rätt tryck. Om systemet varnar ska däcken kontrolleras enligt bilens instruktion. Att bara återställa en varning utan att undersöka trycket ger inget nytt underlag om hjulens skick.

Titta därefter på slitbanan och sidoväggarna. Föremål som sitter i däcket, skåror eller bulor kan behöva bedömas av sakkunnig även när mönsterdjupet är tillräckligt. Dra inte ut ett fastsittande föremål för att se om däcket börjar läcka. Redovisa i stället vad du har upptäckt och undvik fortsatt användning när skadan kan äventyra körningen.

Fälgen ska också uppmärksammas som en egen del av hjulet. En kraftig kontakt med kantsten eller ett djupt hål kan skada både däck och fälg. En synlig avvikelse ska därför inte automatiskt avfärdas som enbart kosmetisk. Samtidigt kan du inte avgöra hela skadans omfattning med en snabb blick.

Håll isär resultaten när du redogör för hjulkontrollen. Mönsterdjupet är en mätning av slitaget, trycket en separat avläsning och synliga skador en tredje observation. En godkänd uppgift på ett område kompenserar inte för en brist på ett annat. Genom att beskriva varje resultat för sig blir det tydligt vad du faktiskt har kontrollerat och vad som behöver åtgärdas.

En strålkastare kan se oskadad ut utan att den ljusfunktion du behöver faktiskt fungerar. Börja därför med att välja rätt läge i bilen och observera belysningen utifrån. Kontrollera respektive funktion i stället för att anta att alla lampor är i ordning för att en ljusslinga lyser. Utformningen varierar mellan bilmodeller.

Under dagsljus ska bilen använda halvljus eller föreskrivet annat ljus, exempelvis varselljus. Halvljus och sådant annat ljus får inte användas samtidigt på personbil. Att tända så många funktioner som möjligt är alltså inte en korrekt generell metod. Syftet med kontrollen är att visa att rätt belysning kan väljas och fungerar.

Vid mörker, gryning, skymning eller väder som kräver det behövs rätt färdbelysning. Varselljus är inte en ersättning för halvljus i alla dessa förhållanden. Ett automatiskt läge kan kräva att du ändå kontrollerar vilket ljus bilen faktiskt använder. Ljusstyrkan i instrumentpanelen är inte ett säkert bevis på att rätt yttre belysning är tänd.

Helljuset behöver också kunna identifieras och kopplas till sitt reglage. Vid användning ska bländningsrisken för mötande och framförvarande trafikanter bedömas. En funktionskontroll görs därför på en lämplig plats utan att rikta starkt ljus mot andra förare. Det räcker inte att funktionen går att aktivera om den används på ett sätt som bländar.

Dimljus har särskilda användningsregler och är inte en generell förstärkning av halvljuset. Vid dimma eller kraftig nederbörd får dimljus användas i stället för halvljus. Funktionerna får inte kombineras på personbil som om mer ljus alltid gav bättre sikt. Skilj mellan att visa hur reglaget fungerar och att beskriva när belysningen får användas.

Granska även lampglas och ytor som ljuset passerar genom. Smuts, snö eller skador kan påverka funktionen och behöver upptäckas under den yttre rundan. En tänd lampa bakom en täckt yta ger inte samma synlighet som en fri ljusyta. Kontrollera båda sidorna och beskriv om resultatet skiljer sig.

När du förklarar den främre ljuskontrollen bör tre saker framgå: vald funktion, vad som observerats och om något behöver åtgärdas. Undvik att enbart säga att framljusen fungerar utan att ange vilka du prövat. Den mer precisa beskrivningen gör det möjligt att skilja varselljus från halvljus och helljus, även när flera funktioner sitter i samma strålkastarhus.

Bakljuset ska undersökas även om bilens främre ljus redan är tända. Vissa bilar får ha släckta bakljus när föreskrivna varselljus används under dagsljus. Samma inställning kan därför vara otillräcklig när det blir mörkt eller sikten försämras. Kontrollera att de bakre och relevanta sidolyktorna tänds när förhållandena kräver det.

Bromsljuset har en annan funktion än bakljuset och behöver aktiveras separat. Det är en del av kommunikationen med trafiken bakom bilen. Om du inte kan kontrollera funktionen säkert ensam kan du be om hjälp, vilket även är möjligt vid körprovet. Bilen ska vara säkrad så att kontrollen inte medför risk för rörelse.

Blinkers behöver prövas åt båda hållen och observeras där bilens körriktningsvisare sitter. Att ett reglage eller en symbol i kupén reagerar visar inte i sig att varje yttre lykta fungerar. Gå därför igenom de synliga ljuspunkterna när respektive funktion aktiveras. Beskriv vilken sida eller lykta som avviker om resultatet inte är normalt.

Även backljuset hör till de funktioner som måste kunna identifieras. Vitt ljus bakåt används vid backning eller arbete som kräver sådan belysning. Ordna kontrollen enligt bilens instruktion och med hjälp när det behövs, utan att lämna bilen i ett osäkert läge. Ingen ska stå bakom ett fordon som riskerar att börja röra sig under kontrollen.

Dimbakljuset ska inte användas som extra bakljus i normalt väder. Det får användas vid dimma, kraftig nederbörd eller jämförbara siktförhållanden och utan att blända bakomvarande förare. Vid funktionskontrollen behöver du både hitta reglaget och kunna förklara denna begränsning. Stäng av funktionen efter provningen när den inte behövs.

Reflexer är en egen kontrollpunkt och ska hållas åtskilda från lamporna. De återkastar ljus från andra ljuskällor och ersätter inte en fungerande lykta. Kontrollera att de inte är täckta av smuts eller skadade så att funktionen påverkas. En fullständig bakre genomgång ska alltså inte stanna vid att några röda lampor lyser.

Avsluta ljusdelen med att återställa rätt inställning för den kommande körningen. Det är lätt att bli upptagen av en enskild funktion och glömma vilket läge som blev kvar. Bekräfta därför resultatet för bakljus, bromsljus och körriktningsvisare var för sig. Då går det att förklara en upptäckt brist utan den alltför breda slutsatsen att all belysning är godkänd.

Sikten behöver bedömas både från utsidan och från förarplatsen. En ruta kan se förhållandevis ren ut från ett håll men ändå ha smuts eller skador som stör observationen bakom ratten. Kontrollera därför glasytorna runt bilen och följ upp med hur du faktiskt ser trafiken. Ett litet rengjort område framför ögonen är inte en fullständig siktkontroll.

Snö och is ska avlägsnas så att torkare och siktytor kan användas som avsett. Försök inte köra loss fastfrusna torkarblad med reglaget. Kontrollera att bladen är fria innan funktionen aktiveras och följ bilens instruktion för eventuell serviceposition. En sådan position kan behövas för att hantera bladen utan att skada dem eller delar omkring.

Torkarbladens skick och renhet påverkar resultatet på rutan. Rengöring görs med de metoder som anges för bilen, och skadade eller slitna blad behöver rätt åtgärd. När torkningen lämnar områden som stör sikten ska det beskrivas som ett funktionsproblem. Att torkararmen rör sig räcker inte som bevis på att rutan blir användbart ren.

Sprickor och stenskott behöver också uppmärksammas. Bedöm inte automatiskt en liten skada som betydelselös, särskilt om den ligger i förarens sikt eller framför en kamera. På bilar med kamerabaserade system kan glaset påverka både människans observation och teknisk detektering. Låt verkstad avgöra lämplig reparation eller byte när skadans läge och omfattning kräver det.

Speglarna ska vara hela, rena och möjliga att använda från din körställning. En korrekt yttre kontroll följs därför av inställning för den förare som ska köra. Kopiera inte automatiskt föregående elevs vinklar. Skillnader i sittställning kan göra att samma spegelinställning ger en annan bild av trafiken bakom bilen.

Kameror kan komplettera sikten men ska inte användas som skäl att lämna speglar eller rutor otillräckligt kontrollerade. Vid körprovet är tekniska hjälpmedel ett stöd till din egen uppsikt. Kontrollera därför siktytorna som behövs även när bilens display ger en extra bild. En elektronisk vy visar inte att varje fysisk siktväg är fri.

Avsnittet om sikten kan sammanfattas i ett praktiskt kontrollresultat: vad som är rent och helt, vilka funktioner som prövats och om förarens vy fungerar. Undvik att redovisa enbart att rutorna finns på plats eller att speglarna går att fälla ut. Säkerhetsfrågan är om du kan observera omgivningen som körningen kräver, med de siktytor och reglage som bilen faktiskt har.

En ordnad runda runt bilen minskar risken att bara den lättåtkomliga sidan blir kontrollerad. Välj en följd som låter dig återkomma till samma startpunkt och markera vilka funktioner som kräver aktivering från kupén. Däckens skick kan observeras direkt, medan bromsljus och vissa andra funktioner behöver en annan förberedelse. Planera den skillnaden innan du börjar. Efter rundan kan du fortsätta med kontrollen under motorhuven.

Skilj mellan kontroller som ger ett mätvärde och sådana som ger en observation. Mönsterdjup och lufttryck ska redovisas med rätt enhet och jämföras med relevant gräns eller rekommendation. En spricka, täckt reflex eller utebliven ljusfunktion beskrivs i stället genom vad du ser. Dessa resultat bör inte slås ihop till ett allmänt omdöme om bilens utseende.

Om en del inte går att kontrollera säkert ensam behöver metoden ändras eller hjälp begäras. Det är exempelvis relevant när bromsljus ska observeras samtidigt som pedalen används. Bilen ska vara säkrad och ingen ska placeras där en oavsiktlig rörelse kan skada personen. Att visa en kontroll snabbt är mindre viktigt än att genomföra den utan ny risk.

Vid en upptäckt brist ska nästa steg motsvara problemet. Smuts som skymmer en lykta kan kräva rengöring och ny kontroll av ljusfunktionen. En däckskada eller oklar bromsrelaterad ljusfunktion kan i stället behöva bedömning och reparation. Dra inte slutsatsen att samma enkla åtgärd passar alla fel som upptäcks utanför bilen.

Träningen hos Handens Trafikskola kan knyta kontrollen till den bil som används under körlektionerna. Du kan då öva på att hitta belysningslägen och däcktrycksuppgifter samtidigt som observationerna förklaras. Behovet av hjälp blir tydligt när genomgången faktiskt utförs, i stället för att bara läsas som en lista. Undvik däremot att anta att nästa bil har samma reglage eller tryckvärden.

När rundan avslutas ska rätt belysning vara inställd för fortsatt körning och eventuella hjälpmedel borttagna från bilens närhet. Kontrollera också att inget upptäckt fel har lämnats utan beslut om åtgärd. Ett provsvar ska inte beskriva bilen som körklar om kontrollen nyss visade en outredd säkerhetsbrist.

Den yttre genomgången blir användbar när du kan förklara hur däckens kontakt med vägen, bilens synlighet och förarens sikt påverkar körningen. Varje kontrollpunkt bidrar med ett eget resultat. Tillsammans ger de underlag för beslutet att använda bilen, åtgärda något eller avstå från fortsatt färd tills felet har bedömts.